Rapport från 2010 och tredje vandringen.
En riktig hörnpelare. De flesta idrottsföreningar - förresten oavsett förening - har sina hörnpelare. Dessa entusiaster kan liknas vid grunden till hus. Utan grund inget hus, i alla fall inget bra hus. Stora politiker står sig slätt utan en bra talskrivare. Taskiga talskrivare gör ingen dålig politiker stor. Samma med en postal förening, några "påhittare" och inovatörer driver mycket framåt. Ingen stiltje där inte! Hemsidan har haft tillfälle att nämna en av SPIKs hörnpelare några gånger - redaktören för SPIK-tidningen, senior adviser Hans "Hammarby -Blåvitt" Lundén. Det är ett tag sedan Hasse slutade"lönejobba", bor både i Sunne och Enskede, men SPIK släpper han inte och inte att förglömma, han styr över valberedningen också, ´å så har han stockholmsvandringarna. Vandringar fyra gånger om året. Två vandringar på första- och två på andra halvåret. Hemsidan var med på tredje vandringen 2010. Den gick på Djurgården, med start vid Sjöhistoriska museet. Sjöhistoriska museet har ju en böjd form och detta skall erinra om att runda former är starkare än raka former på ett stormande hav. (Är det därför som kvinnor stundtals kallas det starkare könet - också?) I vilket fall bildar stadshuset och Sjöhistroriska - samma arkitekt - ett gigantiskt ankare. Sjöhistoriska bildar ankarets armar och resten kan ni räkna ut själv. Runt 40 är på plats för att ge sig ut på vandring - för de som varit med från början har det blivit åtskilliga mil i "strandkanterna" och i benen, och sist men inte minst, frisk sjöluft i näsan Det har vandrats förr i dessa trakter! Vi travar på längs kanalen, mot Djurgårdsbrunnsbron. Går med raska steg mot Isbladskärret. En sjö som man måste leta efter för att hitta. Där går det att "hitta" tex. häger. Fågelrikt och ett eldorado för en fotograf. Alla som var med och sprang postmilen för några år sedan sprang förbi sjön och självklart hade SPIK en "vattendepå" just vid ett gammalt pumphus. Eftersom Hasse vandrat runt på denna delen av södra Djurgården, men inte just här någon gång, så var det ett måste!? Så småningom kommer gänget in på det södraste av södra Djurgården. Dvs i strandkanten av den stora farleden för alla storlekar av färjor. Biskopsudden. Så "parkerar" vi vid Estlandsmonumentet - Hasse drar lite fakta, det tas kort förstås. Vandringen fortsätter - lite suger det nog i kaffe- tarmen. Men än någon kilometer kvar. Vädermässigt klarar sig gänget bra. Hasse har god hand med "väderguden" denna gången - förresten det har han alltid. Säger veteranvandrarna! Lite trottoar- tramp på slutet, fast vi ser farleden skymta mellan träden. Syftet med vandringarna är ju att gå utmed Stockholms stränder i drygt en timme. Skansen och Grönan. Gänget får på slutet sällskap med de nya spårvagnarna. Men hur kom man på den gräsliga färgen - svart och gult. Obegripligt, vagnarna är ju inte i närheten av Solna... Men Sören är på plats, kaffet och mackorna är uppdukade och detta smakar som vanligt bra. Rubb och stubb försvinner ner i magarna och de flesta är en upplevelse rikare. En hörnpelare har talat, vandrat och informerar så om nästa vandring som utgår från Östra station i mitten av oktober. Det är lågt odds på att det är färre än 40 vandrare, när det är dax för fjärde och sista vandringen för året. Men nästa år 2011 så är det fyra nya och störst chans för att komma med är troligen att "köpa en plats"! Intresset håller i sig, men Hasse hörnpelare vill ha det i det lilla formatet. Det går inte att hantera större gäng på ett bra sätt och då återstår bara att ta fram "degen"! för hugade!  "Då går jag i alla fall"!
|
